Category: Valpkullar

Och nu har Sally fått valpar! Pappa är norske Webs – Mei Alucinor Richard Webber.

Den 22 januari födde hon fyra jämna valpar. En tik och tre hanar. Enkelt och okomplicerat som de föregående valpningarna.

Lagom med mjölk – nåja de är ganska feta- så mycket mjölk har hon. Tikvalpen är ett riktigt matvrak och eftersom hon är helt rund har hon svårt att komma över på mage när hon somnat på rygg. Då piper hon i högan sky och kräver omedelbar assistans. Jag springer dit men Sally tar hennes klagan med ro.

Nu börjar man kunna skönja de olika personligheterna och jag har svårt att slita mig från valplådan.

Och fler valpar är förhoppningsvis på gång.

Magda – Mirox Femelle la Belle- ska inom kort paras med Foxthyme Latte. En riktigt fin engelsk import till kennel Tumlex. En både vacker och framför allt synnerligen trevlig hane.

Han är brun – så kanske vi får någon brun valp om allt går vägen.

Och Tyra! Mirox Karamelle la Belle ska paras nästa gång hon löper, vilket bör vara snart. Förmodligen blir den tilltänkte fadern Angus – Mirox Idol le Beau.

Se så fram emot en vår full med valpar. Förhoppningsvis. Och kanske, kanske ett slut på pandemin.

ÄNTLIGEN

kom dom. Giselles valpar. Den 12 mars fick hon fem fina, stora, kraftiga valpar.

Tre hanar och två tikar. Alla svarta.  Giselle är en mycket noggrann mamma. Tyst och fint i lådan. Hon har ordentligt med mat vilket är skönt.

Det är så underbart rogivande att bara sitta och titta på så små valpar som precis vet vad dom vill och alla radar upp sig vid mammas bröst  för att dia. Svansarna står rakt upp och frambenen trampar rytmiskt.

Lycka för en uppfödare.

Nu har Sally valpat!

Lätt som en plätt födde hon fyra valpar på mindre än en timme. Lyckligt lottad som har en tik som valpar så lätt. Och mjölkproduktionen är fint igång. Valparna vägde mellan 181 och 203 gram. Normalstora.

Två hanar och två tikar. Alla svarta. De är alla fyra väldigt lika. Mycket korta och kompakta  – just vad jag hoppades på. Ska bli så roligt att se vad det blir av dom!

Dessutom har Giselle nu blivit rund som en fotboll! Det är ca 12 dagar kvar till valpning! Men hon är glad, och pigg och mår utmärkt . Spännande!

Magda, som inte är parad detta löp, har varit otroligt skendräktig med inåtvänd blick, trött och grinig ända till igår. På varje promenad har hon letat lämpliga hålor att föda i. Häromdagen var hon länge inne i en bergssskreva och uppenbarligen föddes valparna då för nu är hon piggare än någonsin och vill leka med allt och alla. “Valparna” har väl kommit till lekstadiet – det går undan ibland.

Vi har två tikar parade:

Sally – Mirox Caramelle la Belle som är parad med Hoss-  S U CH Mongrel’s Horse and Jockey

Och nu är hon konstaterad dräktig med ultraljud. Så förhoppningsfullt har vi valpar i slutet av februari

Giselle – Mirox Femme Fatale la Belle är parad med Snygg-Harry – S U CH Heffaklumpens Kisses on the cheek

Giselle ska ultraljudas i nästa vecka. Håller tummarna!

Ibland händer det obegripliga. Min allra närmaste vän, Anna, blev sjuk och avled i maj i år. Hon hade redan i november förra året kommit och bett oss, Caroline och mig, att ta hand om Giselle dvs Mirox Femme Fatale la Belle.

Anna och jag planerade en valpkull ihop och vi var helt överens om att para med hennes egen uppfödning Kenshi dvs Key Club Belos. I denna kull skulle Annas tre hundar Yatzi, Kasper och Giselle förenas. Anna hann få reda på att Giselle var dräktig innan hon dog.

Den 1 juni födde Giselle sex fina, jämna, ganska stora valpar. Fem tikar och en hane. En del pipande i början innan mjölken strömmade till men det ordnade sig snabbt. Giselle är ju förstagångsmamma och jag är lika imponerad varje gång hur fantastisk instinkten är vad gäller sköta, tvätta och undvika att kliva på valpar. Kort sagt så är Giselle en exemplarisk mamma.

Resultatet av det ömma mötet i Norge mellan Laura och Webs blev den absolut perfekta kullen som föddes den 25 mars!

Som vanligt födde Laura snabbt och effektivt! En svart och en brun hane och en svart och en brun tik. Kan det bli bättre? Alla i princip lika stora.

Lugnt och stilla i valplådan, mätta belåtna valpar som alltid när det gäller denna tik. Laura fullkomligt älskar att visa upp sina valpar så varje besökare mer eller mindre föstes in i mitt sovrum för att beskåda valparna. Jag är väl kanske inte helt överens med Laura om att visa upp mitt privatliv men vad gör man inte..

Detta var Lauras fjärde och sista kull så jag bestämde mig snabbt för att behålla en tik och en hane eftersom de såg så lovande ut från första början. De övriga var tingade innan födseln.

Och nu , när valparna är 4 månader, är jag fortfarande lika nöjd. Den brune Markko bor kvar hemma, den svarta tiken Petra bor hos Malin i Norrköping. Monsi, svart hanen i Danmark och Mys, bruna tik, bor ihop med sin far i Norge.

Ser verkligen fram emot att följa utvecklingen.

Laura – Mirox Baronesse la Belle – med vidhängande matte åkte till Norge och träffade den brune, stilige gossen Webs -Mei Alucinor Richard Webber .

Och nu drygt åtta veckor senare är hon rund som en ballong. Mycket låg markfrigång. Viktökning på mer än två kilo.

Spännande, spännande!

Magda – Mirox Femelle la Belle tillbringade julveckan i Norrköping hos Skalman – Heffaklumpens Inspector Gentley.

Och resultatet kom nio veckor senare.

Den 20 februari 2019 födde hon fyra valpar.

Den första tog tid på sig. Fick till slut hjälpa till att dra. Ut kom en ynka liten hanvalp utan påse. Och med bakbenen först. Han vägde 123 gram och var helt livlös. Fick till slut liv i honom men han ville inte dia utan låg och flämtade. Magda slickade honom väldigt mycket och puffade och buffade på honom.

Sen kom nästa hane också med bakbenen först, normalstor och pigg och livlig. Han vägde 196 gram och åt nästan genast.

Valp nr tre, en tik, kom kvickt och lätt ca tjugo minuter senare. Också hon med bakbenen först. Hon vägde 188 gram och var pigg och diade.

Sist men inte minst kom jättetiken, 224 gram, Huvudet först. Hon diade innan hon var helt ute. Full fart på matintaget från början.

Allt var avklarat på en dryg timme. Magda hade bra med mjölk och det var tyst och fridfullt i valplådan redan från början.

Den lilla hanen trodde jag absolut inte på. Försökte få honom att dia men det var hopplöst eftersom han flämtade.

Tänkte att han lever nog bara några timmar till.

Men nästa morgon levde han och hade slutat att flämta och det som var viktigast för mig: Magda höll hela tiden på med honom. Lyfte honom närmare, slickade och buffade på honom.

Jag har sedan många år tillbaka bestämt mig för att inte hålla på med klena valpar. Man investerar allt i valpen och så bara dör den. men denne lille, envise, kämpe bara måste jag hjälpa. Jag stödmatade men han gick ner i vikt och ville inte direkt dia. Efter en vecka började han plötsligt öka i vikt och drack helt själv från Magda!

Lycka och lättnad. Han är nu vid tre veckor ålder hälften så stor som sin väldigt rundnätta, största syster men han lever, leker och diar och har till och med börjat äta fast föda.

Hoppet stiger.