Morokulien: Here we come!
Den 9 augusti ska vi fylla bilen med 8 hundar och en liten skvätt dvs valpen Mirox Nannamie la Belle ska levereras till sin norske ägare.
Dag 1 är det utställning i Sverige och dag 2 i Norge. Gränsen går mitt i byn!
Det ska bli intressant att se hur vi ska få in allt i bilen! Men vill man så går det!
Eftersom utställningsresorna har legat nere under hela våren pga alla valpkullar så är verkligen kul/moro att äntligen kunna åka iväg.
Lilla Specialen i Vilsta blev som vanligt en verkligt givande upplevelse!
Så otroligt kul att träffa alla heelervänner, deltaga i Årsmöte samt äta middag ihop.
Två enorma rosetter åkte vi hem med!
Spike blev för tredje året i rad Årets Vackraste Hund!
Och Bettan blev utställningens Bästa Veteran!
Övriga resultat:
Spike Exc ck 3 bh
Aslak Exc ck 4 bh
Sally exc ck 2 bt
Och lilla valpen Tyra fick Hp
Och nästa år är undertecknad inbjuden att döma! Det ser jag verkligen mycket fram emot.
Ibland händer det obegripliga. Min allra närmaste vän, Anna, blev sjuk och avled i maj i år. Hon hade redan i november förra året kommit och bett oss, Caroline och mig, att ta hand om Giselle dvs Mirox Femme Fatale la Belle.
Anna och jag planerade en valpkull ihop och vi var helt överens om att para med hennes egen uppfödning Kenshi dvs Key Club Belos. I denna kull skulle Annas tre hundar Yatzi, Kasper och Giselle förenas. Anna hann få reda på att Giselle var dräktig innan hon dog.
Den 1 juni födde Giselle sex fina, jämna, ganska stora valpar. Fem tikar och en hane. En del pipande i början innan mjölken strömmade till men det ordnade sig snabbt. Giselle är ju förstagångsmamma och jag är lika imponerad varje gång hur fantastisk instinkten är vad gäller sköta, tvätta och undvika att kliva på valpar. Kort sagt så är Giselle en exemplarisk mamma.
Resultatet av det ömma mötet i Norge mellan Laura och Webs blev den absolut perfekta kullen som föddes den 25 mars!
Som vanligt födde Laura snabbt och effektivt! En svart och en brun hane och en svart och en brun tik. Kan det bli bättre? Alla i princip lika stora.
Lugnt och stilla i valplådan, mätta belåtna valpar som alltid när det gäller denna tik. Laura fullkomligt älskar att visa upp sina valpar så varje besökare mer eller mindre föstes in i mitt sovrum för att beskåda valparna. Jag är väl kanske inte helt överens med Laura om att visa upp mitt privatliv men vad gör man inte..
Detta var Lauras fjärde och sista kull så jag bestämde mig snabbt för att behålla en tik och en hane eftersom de såg så lovande ut från första början. De övriga var tingade innan födseln.
Och nu , när valparna är 4 månader, är jag fortfarande lika nöjd. Den brune Markko bor kvar hemma, den svarta tiken Petra bor hos Malin i Norrköping. Monsi, svart hanen i Danmark och Mys, bruna tik, bor ihop med sin far i Norge.
Ser verkligen fram emot att följa utvecklingen.