Category: Kennel Nytt

Och nu har det återigen gått ett helt år.

Hoppet att pandemin skulle vara över uppfylldes ju inte utan i skrivande stund är läget värre än någonsin. Men snart så…

Vi har trots allt haft ett härligt och framgångsrikt år på kenneln.
Två kullar har vi fått.

Sallys valpar har alla flyttat för länge sedan och de nya ägarna är jättenöjda. De är ju snart ett år. Denna kombination gav både vackra men framför allt mentalt riktigt bra valpar. Toppenkull faktiskt.

Och den 13 april födde Magda fem fina valpar med Foxthyme Latte. Hon fick ur sig fyra valpar med sedvanlig lätthet men den femte satt fast! Verkligen fast. Verkligen, verkligen fast!

Fick tillkalla dottern Caroline som fixade och donade och till slut fick ut valpen. Han var väldigt medtagen men klarade sig.

Tur att man har en dotter som inte bara är veterinär utan som också bor granne. Och som råkade vara hemma.

En brun hane och en brun tik samt en svart tik och två svarta hanar. Kan inte bli mycket bättre.

Två valpar blev kvar på kenneln. En tik hade vi planerat att behålla och det blev den bruna Dottie. Övriga var sålda men vi tyckte att den svarte hanen som satt fast rosslade lite när han andades. Efter röntgen konstaterade veterinären att han hade ett litet “drunkningsärr” på vänstra lungan. Och någon liten förstoring av hjärtat på höger sida.

Växer bort? Ja det trodde han men kunde ju inte lova. Valpen själv var fullständigt normal i sitt upptädande men man kan ju inte sälja en “defekt” valp så han döptes till Rossel och blev kvar. Och rosslandet är borta. Och nu kan vi ju inte sälja honom. Han är ju så rar.

Och nu har det plötsligt gått nästan ett helt år!Ett pandemiår som har lamslagit det mesta.

Inga officiella utställningar, inga resor och det tråkigaste av allt inga härliga sammankomster med hundvänner. Telefon, fb och mail kan inte kompensera.

Men dock har det hänt en hel del trevligt. Två av tikvalparna har blivit BIS-valp på inofficiella utställningar. Sally valp Myran – Mirox Oriole la Belle och Giselles valp Whopsie – Mirox Poupée la Belle vann var sin utställning.

Ska bli riktigt kul att se dem i ringarna när det blir dags igen.

Och den härlige, brune Markko – Mirox Markko Marron le Beau, gjorde ett helt lysande BPH-test med skott.

Och vilda bushunden Hesten- Mirox Oribelle la Belle – deltog i en valpkurs. Utsågs till kursens gladaste valp.

Och våra trevliga valpköpare hör av sig titt som tätt.

Det lyser verkligen upp tillvaron.

GISELLE är idag på dag 63 efter första parningen. Hon ser exakt ut som om hon svalt en mindre fotboll – magen är helt och hållet klotrund.

Hon parades ganska tidigt i löpet så det är ju väntat att hon ska valpa på rätt dag eller lite senare. Giselle är helt lugn och tillfreds men inte undertecknad. Vaknar ca en gång i timmen och tittar på en tik som sover lugnt. Det är bara att vänta….

SALLYS valpar är helt toppfina. De äter och frodas och har nu börjat få ögon. De är fortfarande väldigt korta och  snygga.  Redan nu märker jag skillnad i temperament. En mycket framåt och energisk tik och även hane. Den andra hanen är mera filosofisk och tik nummer två flyter bara med.

Har med sorg i hjärtat äntligen insett och accepterat att nu går det inte längre.

Pärlan fungerar helt enkelt inte i vår stora hundflock på nio hundar där alla lever ihop.

Hon blir konstant mobbad. Hon är ofta rädd. Stressad. Ledsen.

Hon är nu mestadels skild från flocken. Hon fungerar utmärkt med Yin (beauceron) Bettan och gossarna. Men det håller inte i längden.

Vi lever ihop med hundarna och alla ligger i TV-soffan på kvällen.

Trodde hon skulle bli annorlunda efter valpkullen – men nej.

Så nu söker vi fodervärd till Pärlan – Marmalade’s Pink Pearl at Mirox.

Hon är två år. Har sex cert och ett BIM på utställning. Ögon och knän ua. Röntgade höfter grad A. Hereditärt fri från PLL och CEA. Perfekt saxbett och alla tänder.

Hon är tämligen virrig men ALLTID glad och med på allt. Oerhört lydig och villig att vara till lags. Jagar inte, vill bara vara nääära sin husse/matte . I alla lägen.

Blir skällig i uppstressade situationer.

Fungerar säker utmärkt i en mindre flock.

Van vid barn, katter och att åka bil. Tämligen van vid kor, hästar och får.

För övriga uppgifter så kolla under fliken “Våra tikar”.

Fodervärden bör HELST bo inom 10 mil från Växjö/Alvesta. Skåne är också ok.

Vilket helt fantastiskt år för kennel Mirox!

SPIKE, som ändå var borta från utställningar halva året pga sin olyckshändelse, blev ÅRETS VACKRASTE HUND både i Sverige och i Danmark för andra året i rad!

Och kvalad till Cruft’s 2018.

SALLY, väldigt sparsamt utställd eftersom hon blev mor till en kull valpar under året, tog ett BIR och ett BIM samt kvalad till Cruft’s 2018 och blev SVENSK VINNARE 2017

MAGDA tog två BIR, ett BIM, 4 cert och kvalad till Cruft’s 2018

ASLAK tog tre BIM och åtta (8!) cert samt kval till Cruft’s 2018

PÄRLAN 2 ggr excellent

LAURA 2 ggr excellent

Dessutom har vi visat 4 uppfödargrupper som alla erhållit excellent och HP

En hel del andra Miroxhundar har också visat framfötterna i olika grenar:

CA-CIXX är rasens första utbildade ID-HUND. Hon blev också tvåa i Klubbmästerskapet i Agility.

FIXA och GOSSE (Otto) har fina utställningsresultat

ELLIE (Smilla) har fina utställningsresultat samt blev fyra i Klubbmästerskapet i Agility

Men ÅRETS HUND hos kennel Mirox är tveklöst

GISELLE – Mirox Femme Fatale la Belle.

Tack vare hennes duktiga matte Anna Landqvist har hon under året erhållit följande meriter:

5 BIR

8 cert i tre länder

World Winner 2017

German Winner 2017

Viltspårschampionat

Klubbmästare i Blåbärsagility

2 Diplom i Nosework

Uppflyttning till Avancerad klass i Rallylydnad

Erhållit pinne i Hoppklass

Gjort BPH med utmärkt resultat.

TACK ANNA!

Två kullar har vi fått. Sally och Pärlan var toppmammor och alla valparna ser lovande ut.

Så nu ser vi fram emot ett, förhoppningsfullt, lika framgångsrikt 2018

Plötsligt började Laura löpa!!! Någon månad tidigare än vad jag trott. Och planerat.

Den, sedan länge tilltänkte, brune hanen, Marmalade’s Nugatti bor i Norge.

Matte Emelie kontaktades och stora planer gjordes upp. Stuga hyrdes i Charlottenberg nära norska gränsen ca 50 mil hemifrån.

Åkte iväg en söndagsmorgen medförande 8 heelers. Varav en valp. Resan tog en väldig tid men gick bra. En svårt magsjuk Emelie dök upp med Nugatti och så var vi nio heelers i stugan. Och stackars Emelie återvände de 30 milen hem.

Laura var väldigt villig men Nugatti var helt enkelt inte intresserad. Inte alls. Det var trots allt dag 11 eller 12 på söndagen så jag var övertygad om att på måndagen så…Men nej. Inte på tisdagen heller. Kände lätt panik.

I hast bestämdes det att Laura skulle få följa med till Norge. En något friskare Emilie hämtade.

Och jag började hemfärden – kom till Värnamo, ca 6 mil hemifrån. Då stannade bilen. Bara så där. I en rondell. Bärgning till närmaste märkesverkstad som tack och lov var belägen ca 500 meter längre fram.

Klockan var nu ca 21 och där var vi- alla hundarna och jag en bra bit hemifrån. Hyrbil går inte med hund – och definitivt inte med sju stycken. Och svinkallt var det.

Räddande ängeln var svärsonens äldsta son som körde 12 mil tor för att hämta mig!

Ringde verkstaden nästa morgon och fick besked att jag skulle vara tacksam om jag fick reda på vad som var fel på bilen inom en vecka.

Panik igen. Skulle ju hämta Laura i Oslo i helgen. Fixade hyrbil till fredagsmorgonen och skulle just åka och hämta den när besked kom från verkstaden i Värnamo att bilen var klar.

Felet? Ja, lite sladdar som satt löst lite här och där. Åtskruvade till priset av 4000 kr. Men bilen var HEL IGEN! Lycka.

Fixade annan hyrbil som kunde lämnas i Värnamo. Och åkte till Göteborg på fredagen där jag sov över och sedan. Göteborg – Oslo – Vislanda på lördagen.

Och väl i Norge parade Nugatti Laura på onsdagen. torsdagen och lördagen. Så jag var för tidigt ute. Fast andra gånger har hon parats på dag 12 och 13.

Och nu hålls alla tummar för dräktighet. Tror så väldigt mycket på denna kombination.

Denne Spike! För två veckor sedan stack han iväg med koppel och halsband på.

Han brukar aldrig dra efter något och dessutom bor vi långt inne i skogen så jag var inte orolig – bara förvånad.

Efter kanske en kvart kom han tillbaka, utan koppel och halsband. Först såg jag bara ett stort jack på höger kind, alldeles väldigt nära ögat men sen såg jag resten!

Näst intill hela fronten var skinnflådd och han hade skrapsår i flanken och alla klor utom tre var helt borta.

Och han kom gåendes tillbaka- helt otroligt. Bara detta att han kom tillbaka.

Vad han har varit med om vet bara Spike.

I Växjö med omnejd finns ingen nattöppen klinik så efter en natt på Djursjukhus i Helsingborg tog jag hem honom och därefter låg han på dropp varje dag på klinik i Växjö och pumpades full av smärtstillande, antibiotika och antiinflammatorisk medicin.

Tio stygn på kinden.

Under kvällar och under helg skötte min (stordjurs)-veterinär till dotter om honom.

De första nätterna gnydde han mest hela tiden- jag låg vaken timme in och timme ut och lyssnade på honom och försökte trösta honom.

Idag, efter två veckor har såren börjat läka helt mirakulöst. Vid dagens besök på kliniken i Växjö var de helt förstummade över hans läkkött så nu ska vi inte tillbaka förrän om två veckor för koll och för att se om några klorester ska opereras bort.

Har jag tidigare berömt Spikes fantastiska mentalitet så är det inget mot vad jag anser nu. Varje dag när vi kommit till kliniken har han haltat in före mig i sträckt koppel och hälsat glädjestrålande på alla sina nya vänner. Och sen placerats i bur hela dagen på dropp och diverse sprutor. Hur kul är det?

Idag när stygnen på kinden togs gnydde han för varje stygn men låg snällt stilla och ingen tendens till att dra sig undan eller bita.

Och gissa om han har gjort PR för heelern. En av veterinärerna sa att hon helt ändrat uppfattning om heelern – Spike var en av de vänligaste, mest sociala och tålmodiga hundar hon träffat!