Och nu har det återigen gått ett helt år.
Hoppet att pandemin skulle vara över uppfylldes ju inte utan i skrivande stund är läget värre än någonsin. Men snart så…
Vi har trots allt haft ett härligt och framgångsrikt år på kenneln.
Två kullar har vi fått.
Sallys valpar har alla flyttat för länge sedan och de nya ägarna är jättenöjda. De är ju snart ett år. Denna kombination gav både vackra men framför allt mentalt riktigt bra valpar. Toppenkull faktiskt.
Och den 13 april födde Magda fem fina valpar med Foxthyme Latte. Hon fick ur sig fyra valpar med sedvanlig lätthet men den femte satt fast! Verkligen fast. Verkligen, verkligen fast!
Fick tillkalla dottern Caroline som fixade och donade och till slut fick ut valpen. Han var väldigt medtagen men klarade sig.
Tur att man har en dotter som inte bara är veterinär utan som också bor granne. Och som råkade vara hemma.
En brun hane och en brun tik samt en svart tik och två svarta hanar. Kan inte bli mycket bättre.
Två valpar blev kvar på kenneln. En tik hade vi planerat att behålla och det blev den bruna Dottie. Övriga var sålda men vi tyckte att den svarte hanen som satt fast rosslade lite när han andades. Efter röntgen konstaterade veterinären att han hade ett litet “drunkningsärr” på vänstra lungan. Och någon liten förstoring av hjärtat på höger sida.
Växer bort? Ja det trodde han men kunde ju inte lova. Valpen själv var fullständigt normal i sitt upptädande men man kan ju inte sälja en “defekt” valp så han döptes till Rossel och blev kvar. Och rosslandet är borta. Och nu kan vi ju inte sälja honom. Han är ju så rar.