Kennel Mirox

Vilket helt fantastiskt år för kennel Mirox!

SPIKE, som ändå var borta från utställningar halva året pga sin olyckshändelse, blev ÅRETS VACKRASTE HUND både i Sverige och i Danmark för andra året i rad!

Och kvalad till Cruft’s 2018.

SALLY, väldigt sparsamt utställd eftersom hon blev mor till en kull valpar under året, tog ett BIR och ett BIM samt kvalad till Cruft’s 2018 och blev SVENSK VINNARE 2017

MAGDA tog två BIR, ett BIM, 4 cert och kvalad till Cruft’s 2018

ASLAK tog tre BIM och åtta (8!) cert samt kval till Cruft’s 2018

PÄRLAN 2 ggr excellent

LAURA 2 ggr excellent

Dessutom har vi visat 4 uppfödargrupper som alla erhållit excellent och HP

En hel del andra Miroxhundar har också visat framfötterna i olika grenar:

CA-CIXX är rasens första utbildade ID-HUND. Hon blev också tvåa i Klubbmästerskapet i Agility.

FIXA och GOSSE (Otto) har fina utställningsresultat

ELLIE (Smilla) har fina utställningsresultat samt blev fyra i Klubbmästerskapet i Agility

Men ÅRETS HUND hos kennel Mirox är tveklöst

GISELLE – Mirox Femme Fatale la Belle.

Tack vare hennes duktiga matte Anna Landqvist har hon under året erhållit följande meriter:

5 BIR

8 cert i tre länder

World Winner 2017

German Winner 2017

Viltspårschampionat

Klubbmästare i Blåbärsagility

2 Diplom i Nosework

Uppflyttning till Avancerad klass i Rallylydnad

Erhållit pinne i Hoppklass

Gjort BPH med utmärkt resultat.

TACK ANNA!

Två kullar har vi fått. Sally och Pärlan var toppmammor och alla valparna ser lovande ut.

Så nu ser vi fram emot ett, förhoppningsfullt, lika framgångsrikt 2018

Och så årets sista utställning – HÖJDPUNKTEN – Svensk Vinnarutställning.

Åkte utan, de i mina ögon snyggaste hundarna dvs Spike och Magda -så förhoppningarna var väl inte så stora.

Anmälda var Aslak, Pärlan och Sally. Men det gick alldeles väldigt mycket bättre än jag kunnat hoppas på!

Aslak tog CERT och blev 2 BH och Sally tog BIM och blev SVENSK VINNARE 2017.

Hennes mamma Laura tog titeln 2013. Och Laura är ju mamma även till Aslak så bägge hennes avkommor fick höga placeringar. Och de har olika fäder.

Och den rara Pärlan fick excellent igen men inget ck. Hon gör verkligen sitt bästa. Står blickstilla. Går perfekt och är väldigt enkel att ha med. Men vi kämpar vidare. Någon gång ska hon väl få ett sista cert så hon blir champion.

Ditresan gick perfekt – 45 mil mil på bra väglag men hemresan!!!!! Snöglop, så tät dimma fläckvis att jag inte visste var vägen var överhuvudtaget. Tack och lov svepte en långtradare om mig i hela 40 km i timmen. Hängde på. Som mest var vi uppe i 55 km i timmen. INGEN körde om. Hem kom vi. Efter drygt sex timmar i stället för ca fyra.

Och nu väntar nästa utställning i Göteborg – MY DOG. I januari.

Undrar ibland om jag är vid mina sinnes fulla bruk som utsätter mig för dessa resor. Men ja. Det är ju så kul att ställa ut och framför allt så givande att träffa alla heelermänniskor.

Plötsligt började Laura löpa!!! Någon månad tidigare än vad jag trott. Och planerat.

Den, sedan länge tilltänkte, brune hanen, Marmalade’s Nugatti bor i Norge.

Matte Emelie kontaktades och stora planer gjordes upp. Stuga hyrdes i Charlottenberg nära norska gränsen ca 50 mil hemifrån.

Åkte iväg en söndagsmorgen medförande 8 heelers. Varav en valp. Resan tog en väldig tid men gick bra. En svårt magsjuk Emelie dök upp med Nugatti och så var vi nio heelers i stugan. Och stackars Emelie återvände de 30 milen hem.

Laura var väldigt villig men Nugatti var helt enkelt inte intresserad. Inte alls. Det var trots allt dag 11 eller 12 på söndagen så jag var övertygad om att på måndagen så…Men nej. Inte på tisdagen heller. Kände lätt panik.

I hast bestämdes det att Laura skulle få följa med till Norge. En något friskare Emilie hämtade.

Och jag började hemfärden – kom till Värnamo, ca 6 mil hemifrån. Då stannade bilen. Bara så där. I en rondell. Bärgning till närmaste märkesverkstad som tack och lov var belägen ca 500 meter längre fram.

Klockan var nu ca 21 och där var vi- alla hundarna och jag en bra bit hemifrån. Hyrbil går inte med hund – och definitivt inte med sju stycken. Och svinkallt var det.

Räddande ängeln var svärsonens äldsta son som körde 12 mil tor för att hämta mig!

Ringde verkstaden nästa morgon och fick besked att jag skulle vara tacksam om jag fick reda på vad som var fel på bilen inom en vecka.

Panik igen. Skulle ju hämta Laura i Oslo i helgen. Fixade hyrbil till fredagsmorgonen och skulle just åka och hämta den när besked kom från verkstaden i Värnamo att bilen var klar.

Felet? Ja, lite sladdar som satt löst lite här och där. Åtskruvade till priset av 4000 kr. Men bilen var HEL IGEN! Lycka.

Fixade annan hyrbil som kunde lämnas i Värnamo. Och åkte till Göteborg på fredagen där jag sov över och sedan. Göteborg – Oslo – Vislanda på lördagen.

Och väl i Norge parade Nugatti Laura på onsdagen. torsdagen och lördagen. Så jag var för tidigt ute. Fast andra gånger har hon parats på dag 12 och 13.

Och nu hålls alla tummar för dräktighet. Tror så väldigt mycket på denna kombination.

I början av november åkte vi de två milen till utställningen i Växjö. Helt underbart att ha en utställning så nära.

Hade anmält Aslak, Pärlan. Magda och Sally. I hopp om att Pärlan skulle få sitt första cert efter två års ålder lät jag Magda stanna hemma för att inte konkurrera med mig själv.

Pärlan har sju cert tidigare och skulle bara behöva ett till för att bli dansk och svensk utställnings champion.

Aslak fick cert och blev Bästa Hane.

Pärlan fick excellent och vann klassen – jag jublade inombords, tog ut segern i förskott – men hon fick INGET CK!!!! Snopet – över hövan snopet. Ja, så kan det bli.

Sally, däremot tog BIR och Aslak blev BIM så det var en mycket lyckad utställning i alla fall.

Nästa utställning blir Stora Stockholm i december.

Denne Spike! För två veckor sedan stack han iväg med koppel och halsband på.

Han brukar aldrig dra efter något och dessutom bor vi långt inne i skogen så jag var inte orolig – bara förvånad.

Efter kanske en kvart kom han tillbaka, utan koppel och halsband. Först såg jag bara ett stort jack på höger kind, alldeles väldigt nära ögat men sen såg jag resten!

Näst intill hela fronten var skinnflådd och han hade skrapsår i flanken och alla klor utom tre var helt borta.

Och han kom gåendes tillbaka- helt otroligt. Bara detta att han kom tillbaka.

Vad han har varit med om vet bara Spike.

I Växjö med omnejd finns ingen nattöppen klinik så efter en natt på Djursjukhus i Helsingborg tog jag hem honom och därefter låg han på dropp varje dag på klinik i Växjö och pumpades full av smärtstillande, antibiotika och antiinflammatorisk medicin.

Tio stygn på kinden.

Under kvällar och under helg skötte min (stordjurs)-veterinär till dotter om honom.

De första nätterna gnydde han mest hela tiden- jag låg vaken timme in och timme ut och lyssnade på honom och försökte trösta honom.

Idag, efter två veckor har såren börjat läka helt mirakulöst. Vid dagens besök på kliniken i Växjö var de helt förstummade över hans läkkött så nu ska vi inte tillbaka förrän om två veckor för koll och för att se om några klorester ska opereras bort.

Har jag tidigare berömt Spikes fantastiska mentalitet så är det inget mot vad jag anser nu. Varje dag när vi kommit till kliniken har han haltat in före mig i sträckt koppel och hälsat glädjestrålande på alla sina nya vänner. Och sen placerats i bur hela dagen på dropp och diverse sprutor. Hur kul är det?

Idag när stygnen på kinden togs gnydde han för varje stygn men låg snällt stilla och ingen tendens till att dra sig undan eller bita.

Och gissa om han har gjort PR för heelern. En av veterinärerna sa att hon helt ändrat uppfattning om heelern – Spike var en av de vänligaste, mest sociala och tålmodiga hundar hon träffat!

I Tvååker den 10 juli tog Magda BIR och Aslak BIM. De fick var sitt cert och otroligt fina lovord av den holländska domare.

Hon berömde speciellt deras härligt positiva mentalitet. Det kändes bra. Just mentaliteten är förutom hälsa det viktigaste hos en hund anser jag. En sund själ i en sund kropp är en bra utgångspunkt för avel.

Och sen åkte vi vidare till STORA SPECIALEN i Vilsta den 12 augusti.

Hela 54 hundar anmälda. Otroligt härligt som vanligt att träffa heelerfolk från när och fjärran. Tror inte det finns en klubb med sportsligare och trevligare människor. Alla hejar på alla.

Resan började lite knepigt minst sagt. I veckan innan, på jobb i Skåne, 18 mil hemifrån, stannade bilen!!! Bärgning till verkstad med besked dagen efter att det rörde sig om ett STORT och mycket DYRT fel. De skulle kanske ha tid att laga den i början av september. Falks, bärgningsföretaget, meddelade att hyrbil skulle nog kunna fixas till dagen efter.

PANIK!!! Står där i Lund med tre hundar, all utställningsutrustning, vanlig packning etc och inser att tåg hem är uteslutet. Och att jag kan glömma den “sedanmycketlänge emotsedda”utställningen.

Underverk inträffar. Skånska vännerna fixade allt. De skjutsade och hämtade och LÅNADE UT EN BIL!!! Sådana vänner växer inte på träd.

Så färden till utställningen gick i en 15 år gammal Ford Mondeo som gick som ett spjut !Och allt fick rum. Utställningsvagn, hundburar, packning, matsäck….och fem hundar.

Resultatet för kenneln blev lysande. 8 Miroxhundar deltag.

Juniorklass hanar 6 startande

Mirox Gamin le Beau – Aslak excellent

Han var halt pga av en spricka i trampdynan upptäckte jag senare men uppenbarligen inte mer halt än att han fick ett excellent med kritiken att han rörde sig lite stapplande! Därför inget ck. Han måste ha trampat på något eftersom han inte var halt innan bedömningen.

Unghundsklass hanar 3 startande

Mirox Gosse le Beau – Otto Very good. Lite för sotig i färgen enligt domaren

Championklass hanar – 10 stycken deltog!

Mirox Earl Angus le Beau – Spike excellent, ck och placerad fyra.

Juniorklass tikar 8 startande

Mirox Femme Fatale la Belle – Giselle excellent, ck Etta i juniorklass och TREA BÄSTA TIK!

Mirox Femelle la Belle – Magda excellent ck tvåa i juniorklassen

Unghundsklass tikar

Mirox Fantasie Fixe la Belle – Fixa excellent, ck och vann klassen

Alltså tre systrar i topp!!

Öppen klass tikar 8 startande

Mirox Ellie Marrone la Belle – Smilla excellent ck och tvåa i klassen och TVÅA BÄSTA TIK

Championklass tikar 6 startande

Mirox Caramelle la Belle – Sally excellent ck och tvåa i championklassen endast slagen av BIM-tiken.

Veteranklass tikar

Jnanas Tegfedd – Bettan fick excellent och blev tvåa i klassen

Vår uppfödarklass fick hp och blev tvåa

Så vi har bredd! Hurra!

Och nästan ÄNNU bättre resultat blev det dagen innan när det var klubbmästerskap i Agility och Blåbärsagility

Tvåa i Agilityn blev Mirox Ca-Cixx la Belle – Cixx som kom 2 (två) sekunder efter vinnande Vespas Scrat – Emil som har kvalat till SM. Så det var ingen dålig konkurrens

Och trea kom Mirox Femme Fatale la Belle – Giselle som också vann Blåbärsagilityn.

Femma i klassen kom Mirox Ellie Marrone la Belle – Smilla.

Återigen visar Mirox bredd!

Åkte hem med att stort leende på läpparna efter en topp helg!

Nu blir det utställningspaus ett tag så nästa gång är i slutet av september i Ballerup, Danmark.

Och nu är gossarna hela 7 veckor! Full fart hela tiden. De växer så det knakar och är fortfarande väldigt lovande var och en på sitt sätt

Mirox Ikon le Beau dvs Morris, som ska flytta till Göteborg är en kopia av mamma Pärlan. Samma härliga djupa tanfärg och fina resning. Han har mest energi och är alltid gladare än glad . Precis som sin mamma.

Idol le Beau dvs Angus Jr, stannar kvar ett tag så får tiden visa om ha håller vad han lovar. Dvs en Spike till. Eller kanske blir han ännu bättre? Just nu är han vara en kopia av sin far som valp.

Han har lite blekare tanfärg men är något kortare än sin bror och har också han en härlig resning.Han är betydligt lugnare och lite fegare. Eller kanske smartare. Han skickar fram brorsan vid eventuell fara och kommer sen efter.

Jag är väldigt nöjd med dessa två hanar. Det ska verkligen bli spännande att följa deras utvecklig

Den 11 juli födde Pärlan två härliga hanar. Lite snopet . Trodde ju att det var fler.

De kom till världen under ganska stor dramatik!

Pärlan är inte den som tiger och lider inte. Ajaj, ojoj, stirrande ögon och vilt bäddande först men födde sedan tämligen lätt med 15 minuter mellan valparna. I början var hon lite undrande och vågade inte riktigt koppla av utan slickade och skötte om valparna mest hela tiden – när hon inte bäddade och bäddade och bäddade och bäddade.

Hon var inte helt avslappnad förrän någon satt bredvid henne och höll i tassen. Då överlät hon uppenbarligen ansvaret för valparna till oss och kunde sova ett tag.

Efter ett par dagar blev hon betydligt lugnare och nu, när valparna är tre veckor, har de flyttat ut i köket och Pärlan är nu en erfaren och trygg moder som gärna visar upp sina valpar för folk och som inte bryr sig om att de andra hundarna är i köket.

Jag är väldigt glad att mina tikar inte bråkar om valpar eller försvarar dom utan respekterar varandra.

De ser mycket lovande ut så gott man kan bedöma vid tre veckors ålder. Korta och med finfin resning bägge två. Måste nog alltså helt bestämt kanske behålla en. Den som är mest lik pappa Spike.