Den 11 juli födde Pärlan två härliga hanar. Lite snopet . Trodde ju att det var fler.
De kom till världen under ganska stor dramatik!
Pärlan är inte den som tiger och lider inte. Ajaj, ojoj, stirrande ögon och vilt bäddande först men födde sedan tämligen lätt med 15 minuter mellan valparna. I början var hon lite undrande och vågade inte riktigt koppla av utan slickade och skötte om valparna mest hela tiden – när hon inte bäddade och bäddade och bäddade och bäddade.
Hon var inte helt avslappnad förrän någon satt bredvid henne och höll i tassen. Då överlät hon uppenbarligen ansvaret för valparna till oss och kunde sova ett tag.
Efter ett par dagar blev hon betydligt lugnare och nu, när valparna är tre veckor, har de flyttat ut i köket och Pärlan är nu en erfaren och trygg moder som gärna visar upp sina valpar för folk och som inte bryr sig om att de andra hundarna är i köket.
Jag är väldigt glad att mina tikar inte bråkar om valpar eller försvarar dom utan respekterar varandra.
De ser mycket lovande ut så gott man kan bedöma vid tre veckors ålder. Korta och med finfin resning bägge två. Måste nog alltså helt bestämt kanske behålla en. Den som är mest lik pappa Spike.