Magda – Mirox Femelle la Belle tillbringade julveckan i Norrköping hos Skalman – Heffaklumpens Inspector Gentley.
Och resultatet kom nio veckor senare.
Den 20 februari 2019 födde hon fyra valpar.
Den första tog tid på sig. Fick till slut hjälpa till att dra. Ut kom en ynka liten hanvalp utan påse. Och med bakbenen först. Han vägde 123 gram och var helt livlös. Fick till slut liv i honom men han ville inte dia utan låg och flämtade. Magda slickade honom väldigt mycket och puffade och buffade på honom.
Sen kom nästa hane också med bakbenen först, normalstor och pigg och livlig. Han vägde 196 gram och åt nästan genast.
Valp nr tre, en tik, kom kvickt och lätt ca tjugo minuter senare. Också hon med bakbenen först. Hon vägde 188 gram och var pigg och diade.
Sist men inte minst kom jättetiken, 224 gram, Huvudet först. Hon diade innan hon var helt ute. Full fart på matintaget från början.
Allt var avklarat på en dryg timme. Magda hade bra med mjölk och det var tyst och fridfullt i valplådan redan från början.
Den lilla hanen trodde jag absolut inte på. Försökte få honom att dia men det var hopplöst eftersom han flämtade.
Tänkte att han lever nog bara några timmar till.
Men nästa morgon levde han och hade slutat att flämta och det som var viktigast för mig: Magda höll hela tiden på med honom. Lyfte honom närmare, slickade och buffade på honom.
Jag har sedan många år tillbaka bestämt mig för att inte hålla på med klena valpar. Man investerar allt i valpen och så bara dör den. men denne lille, envise, kämpe bara måste jag hjälpa. Jag stödmatade men han gick ner i vikt och ville inte direkt dia. Efter en vecka började han plötsligt öka i vikt och drack helt själv från Magda!
Lycka och lättnad. Han är nu vid tre veckor ålder hälften så stor som sin väldigt rundnätta, största syster men han lever, leker och diar och har till och med börjat äta fast föda.
Hoppet stiger.